Nordkap
- Sydkap: Krönika 060212
|
Fåfängan
Idag har jag kört runt 743 km mellan Lamberts Bay och
Cape Agulas för att sedan åka till Cape Town.
|
 |
|
|
 |
Att köra till Cape Town är helt naturligt
men sedan att köra 20 mil till för att sitta på
en sten på den sista landremsan före sydpolen kändes
verkligen fåfängt. Då framstår amerikanska
tidningen Vanitifair (fåfängans marknad) som rent
av en seriös faktatidskrift i sammanhanget. Fast det är
ju som jag alltid har hävdat: "Man kör tills
man är framme". Att sitta på den yttersta stenen
som går att klättra ut på och blicka ut över
havet och försöka sammanfatta resan från Nordkap
till Sydkap är givetvis omöjligt med några rader. |
|
|
Men en händelse som jag naturligtvis snabbt
tankemässigt kommer in på är det som egentligen
hände mellan Dilla och Moyale i Etiopien. Allt hade verkligen
kunnat gå snett redan den dagen. Vägen svängde
men inte Ian, om ni förstår vad jag menar. Efter
en riktigt lång raksträcka som avslutades med en
skarp kurva så var inte Ian riktigt beredd. Han bestämde
sig för att försöka bromsa istället för
att bryta ikull hojen och svänga. |
| |
Till råga på allt så var det
en väldigt brant vägkant och Ian hade som tur var
sinnesnärvaro att lämna motorcykeln i tid. Jag fann
honom en bit framför och ovanför motorcykeln. |
| |
 |
Hans hjälm, axel och armbåge var det
som reducerade farten och agerade handbroms. |
Min största oro för Ian var att han skulle ha fått
backspegeln i magen innan han flög av motorcykeln. Själv
så har jag slagit sönder min mjälte precis på
det viset. Efter 40 minuter så hade jag lyckats hitta en doktor
längre fram efter vägen vid första byn som faktiskt
var utrustad med en blodtrycksmanschett. För 100 pengar så
fick jag honom att ta blodtrycket på Ian som då till min
stora glädje hade 140 genom 100, puh, vilken lättnad. För
skulle det varit en inre blödning på honom så hade
vi nog fått stora problem att hinna transportera honom till
en kunnig kirurg.
Dagen efter så blev Ian satt i handräckningstjänst
och fick åka Chevrolet istället. Mikko körde hans
motorcykel och jag bestämde mig för att mörka hela
händelsen av den enkla anledningen att jag vet hur media fungerar.
| |
Ett siffermässigt bokslut av resan blir följande.
Jag har nu kört 21 272 km motorcykel från Nordkap
till Cape Town . I Europa blev det 8463 km motorcykel och två
båtresor på sammanlagt 200 km. I Afrika blev det
12 809 km med motorcykel samt en 400 km lång båtresa. |
Slutintrycket just nu är att världen blivit bra mycket mindre
för mig personligen. Det känns verkligen konstigt att det
är möjligt att köra i turisttempo från norr till
söder på vårt jordklot på 44 kördagar.
Vi körde faktiskt sträckan 13 dagar snabbare än jag
planerat, vilket ändå var en tajt resplan enligt mitt förmenande.
Avslutningsvis så måste jag verkligen säga att motorcyklarna
har varit driftsäkra som atomur. Bränsleförbrukningen
har legat som lägst på 0.43 liter/mil och som högst
på runt 0.67 liter/mil Det enda som hänt som inte är
självförvållat är en bakstötdämpare
som gått sönder.
| |
Mikko och Stefan har skött sitt jobb på
ett föredömligt sätt och bättre ressällskap
än Ian och Lukas får man verkligen leta efter. Tack
Lukas för att resan blev av och jag avslutar med Lukas
favoritord som han skrikit med hjälmen på och oftast
med det mörka visiret nedfällt: "GASA, gasa då
PG" |
|
High
Performance Riding
www.pgdakar.com |
Per-Gunnar
Lundmark
Fjällbonäs 15
933 91 Arvidsjaur |
Per-Gunnar
Lundmark
Eva.PG.Lundmark@swipnet.se
|
Uppdaterad
2006-02-17
|
