Idag så har vi åkt från Livingstone i Zambia
till Maun i Botswana en sträcka på 682 km. Tanken
var att vi skulle åka genom Chobe National park men
de var inte tillåtet med motorcykel av säkerhetsskäl.
Jag förstod inte först varför så jag
frågade varför, svaret var farliga djur. Något
vi fick erfarenhet av senare under dagen.
Vi åkte färja över Zambezi och
vis av tidigare erfarenheter så tyckte Ian att det var
bäst att ta säkerhetsföreskrifterna på
allvar.
Botswana är verkligen en kontrast till de
senaste länderna vi åkt igenom. Landet har bara 1.6
miljoner innevånare och verkar ha en förhållandevis
hög levnadsstandard. Landet har bland annat en stor diamantgruva
och framförallt så ryms människorna i landet
utan att behöva klättra ovanpå varandra.
Bäst som vi sitter och åker på en fin asfaltväg
så bromsar Lukas som kör först in och en sanslöst
stor elefant uppenbarar sig på vägen. Jag börjar ta
fram kameran och tänker att det gäller att skynda sig innan
elefanten som är ett vilt djur springer över vägen
och försvinner in i djungeln igen. Det är en hanne sannolikt
i brunsten, betarna är vita och jättelika. Sedan är
han utrustad med ett könsorgan som är redo att användas.
Det skulle göra vilken häradsbetäckare som helst grön
av avund. Vore det en timmerstock så skulle det utan prut gå
att såga ett en meters skrapkantigt 8 tums block ur
Allt händer nu rasande fort. Elefanten rusar över vägen
och som jag tror "råkar" springa över ett träd.
Sedan stannar den tvärt och jag som är 50 meter bort ville
kör närmare för att ta en bild av Lukas och elefanten.
Lukas är helt nära honom och plötsligt gör den
ett brölande utfall mot honom och två träd bryts av
som tändstickor och ramlar mot Lukas där han står
på vägen. Vad Lukas tänkte vet jag inte men jag som
var 50 meter bakom blev för stunden vaccinerad mot alla former
av närbildsfotograferande. Adrenalinet pumpade upp som det gjort
ända sedan stenåldern på oss människor och det
fanns bara en plan i huvudet, nämligen fly. Skapa så många
meter som möjligt mellan mig och faran. För att göra
det så behövdes avtryckarfingret på kameran till
mer livsviktiga funktioner så som att vrida gasen i botten på
boxern. Ian var mellan oss och fast jag var längst från
händelserna centrum fick jag en minnesvärd upplevelse som
jag inte glömmer i första taget.
Här kommer också lite bilder från gårdagens
forsfärd som jag lovade.
