Vi startade i gryningen och det första man
får göra är att registrera sig vid en vägbom.
Där ska myndigheterna tydligen förvissa sig om vilka
som åker efter denna väg. Före regeringsskiftet
som var för 4 år sedan så var dagens vägsträckning
tydligen drabbad av banditer. Har hört folk som berättat
att när man skulle köra sträckan så fick
man en soldat med gevär inplanterat i bilen och det kördes
i konvoj. Trots idogt stirrande efter vägen så såg
vi inte en enda gangster. Lukas klädde dagens känslor
med orden: "En liten bandit kunde vi väl få
se". Alla mår väl bra att lite adrenalinflöde.
Det är ofta så att resenärer har en förmåga
att överdriva saker och då bildas lätt skrönor
som den mellan Moyale och Isiolo.
Vägen idag var en trevlig körning med
motorcykel och en besvärlig med bilarna. Körglädjen
beskrivs väl bäst av Lukas på denna.
Folket som lever efter denna sträcka tillhör
nog inget land. De är nomader och lever precis som lapparna
hemmavid gjorde före bilen och snöskotern blev var
mans egendom.
Jag tycker personligen att de äldsta kvinnorna
med sina väderbitna ansikten är så vackra att
se på. Men att få ta en närbild med deras godkännande
är som att dra en katt mothårs. Efter 20:e gången
jag stannade och frågade var det i alla fall en yngre
dam som till sist vågade stanna kvar för så
ja fick en bild.
Med den här typen av underlag får man
kallt räkna med en och annan punktering. Att laga dessa
är inte alltid de enklaste, de små punkteringarna
går bra att laga med lagningssatser från BMW eller
Wunderlich. Fast när stenen har rivit upp ett 4 cm lång
reva likt detta är det svårt att fixa det. Jag satte
in fem lagbitar i revan och vi tog oss faktiskt 8 mil till på
däcket sedan byttes det ut. Bild 057
Lukas han kör express-stuket hittills under
resan vilket innebär att när han väntar på
oss andra så hinner han plöja upp en hel del kontakter
med människor efter vägen. Denna nomad hade 200 kor
mitt i öknen där det inte fanns någon växlighet
alls. Vad korna åt har jag ingen aning om. Jag funderar
just hur de kommunicerade med varandra. Men när jag kom
fram till där Lukas stannat så verkade de helt överens
om alla övergripande frågeställningar. Bild
059
Återkommer med en dåres envishet till
det faktum att landskapet är makalöst vackert och
förändras hela tiden. Vi är just nu på
mellan ekvatorn och den första breddgraden. Bild 071
