I morse på hotellet såg vi till vår förvåning att det var många Européer vid frukostbordet. Lukas frågade vad de gjorde här. Jag svarade att det är nog Charterresenärer. Han fortsatte: "Men vad gör de hela dagarna". Ian svarade: "De är väl och tittar på sevärdheter såsom kyrkor och kloster". Lukas säger: "Har man sett en kyrka har man sett alla".

Efter en kort tankepaus så säger Ian att vi borde ordna som en ren välgärning en presskonferens på hotellet så att Lukas skulle kunna informera alla vilsna charterresenärer om hur det fungerar med sevärdheter.

Både Sudan och Etiopien är i en brytningstid. Vägnätet byggs ut och förbättras överallt samtidigt som tiden verkar stå stilla för de flesta som använder åsnor som transportmedel efter det nybyggda vägnätet. Det syns ännu tydligare i Etiopien, det satsas enorma pengar i infrastrukturen. Jag tror verkligen att det är stor potential i dessa länder. Jag tycker att Norge skulle lära sig lite av dessa länder, varför inte använda den statliga oljefonden till att bygga upp riktiga vägar i Norge.

Jag har insett att jag är väldigt rik, jag har 4 barn och därmed en stor outnyttjad resurs. När jag åker förbi alla tusentals kreatur så ser jag alltid småbarn som vallar djuren. Varför håller jag och min fru Eva på att slösa tid med att skjutsa ungarna på innebandyträning när vi istället skulle kunna sätta dem i arbete? Nu när jag kommer hem i mars månad så kommer det att bli nyordning.

Vi stannade efter vägen och köpte en fruktsort som jag aldrig smakat förut av några skolbarn. Frukten påminde om persika men smaken var annorlunda. När Lukas köpt lite frukt började han att kontrollera om barnen verkligen gick i skolan och vad de gjorde där. Efter en kritisk granskning av skolböckerna som till och med skulle imponera på min fru (som är rektor) så var han nöjd. Mikko bestämde sig för att ge bort lite Toyota-pennor vilket skapade fullständigt kaos. Enligt Toyotahandlare Oikari så berodde de enbart på texten på pennorna.

Vi åkte idag nästan uteslutande på en höjd över 2000 meter över havet. Högsta punkten som vi passerade var 3177 meter över havet enligt GPS:n. Nästan direkt efter så skulle vi korsa en dalgång som vid sin botten var endast 1160 meter över havet. Det är tyvärr nästan omöjligt att med en kamera återge natursceneriet som det mänskliga ögat ser på plats.

Idag har vi kört 565 kilometer startade i gryningen och slutade i skymningen då vi nådde slutmålet för dagen som var Addis Abeba.

Staden såg verkligen inbjudande ut vid solnedgången när vi kom från berget ovanför och stadsljuset lyste upp hela dalgången. Det är verkligen en kontrast mellan landsbygden i Etiopien och pulsen i storstadslivet i deras huvudstad.