Idag lämnade våra tillfälliga gäster Gustav Tapper Dagens Industri och Robert Eriksson som jobbar åt Lundinsfären oss. De har följt med från Khartoum till Etiopiska gränsen. Dr Alam Bagi Lundin Petroleum körde dem.

Är det någon av er som försökt att få tillstånd till att öppna en grustäkt i Sveriges avlånga land? Är du som läser det svensk och har provat då vet du vad jag menar, Länsstyrelsen. Byråkratins högborg där allt handlar om bara en sak att den enskilda handläggaren skall dokumentera ärendet tillräckligt noggrant för att ingen ska kunna anmäla honom för att bryta mot någon av Sveriges alla lagar och regler. Då snackar vi om långa handläggningstider som vida överträffar all Egyptisk pappersbyråkrati vid gränserna med hästlängder. Det skapar ju arbete i den allmänna sektorn men en makalös frustration för den som tänkt producera. Undra just om detta mänskliga sorteringsverk vet något om problemen med grustäktsverksamhet i Sverige?

När jag går med tullhandlingarna för fordonen in i den Etiopiska tullen så är det med bävan. Ska det bli 3 timmars swammel med papper hit och dit och stämplar här och där. Döm av min förvåning när jag får väcka tullaren som ligger och sover på en säng inne på kontoret. Att tulla igenom två bilar och tre motorcyklar tog lika lång tid som att köpa en chipspåse på en Shell-mack i Sverige. Här gjorde en person samma jobb som där Egypten behövde 15 man att utföra. Här ser ni gränsposteringen där passen kontrollerades, byggnaderna är praktiska lerhyddor.

Under tiden jag gjorde papperna sØ kollade Stefan om det fanns b-vitamin pØ burk. Det fanns bara pØ flaska och ðlen var 4.5 volymprocent. Nu bðrjade en intressant diskussion. Kan man verkligen dricka en ðl med den styrkan och sedan kðra motorcykel. Ian funderade en stund och sjðsatte en teori att 1 procent i styrka motsvarar en meters v­gbredd. Fðrst fðrstod jag inte vad han menade men till sist sØ fðll polletten ner. Logiken blir alltsØ en ðl upptar 4.5 meter v­gbredd. Som ni fðrstØr sØ har vi nu varit tillsammans sØ l­nge att det ­r de djupa ðvergripande frØgorna som gØs igenom. Hur det nu blev med B-vitaminbristen kommer att fðrbli en v­lfðrborgad hemlighet :)

V­l inne i Etiopien sØ fðrvØnades jag av att det var m­nniskor ðverallt. V­garna saknade n­stan bilar men var d­remot full av gØende m­nniskor. V­gstandarden ­r otroligt bra i j­mfðrelse med Sudan.

Känslan att köra motorcykel genom Afrika och få förmånen att köra i 38 graders värme för att sedan stanna till vid några marknadsstånd och köpa en kall Mirinda som avnjutes med på plats är som att på något sätt sitta mitt i den lokala kulturen.

Bäst som det är när man sitter där så kommer leveransen från det lokala bageriet, då känns det verkligen fulländat.

När drömmen så är fulländad med bröd och kall dryck så ringer det ut i den lokala skolan. Lugnet är över för den här gången. Barnen invaderar marknadsplatsen och Mikko hamnar mitt i skottlinjen.

På eftermiddagen för Lukas en punktering och stannar till i en by. När jag kommer fram strax efter så syns han knappt för alla människor. Vi bestämmer oss för att vänta på Stefans bil som bär reservdäcken. Lukas tar av sig hjälmen och solglasögonen för att köpa något att dricka. Då är det någon som tar hans solglasögon. När Lucke upptäcker att de är borta så frågar han vem som tagit dem. Inget svar, efter en stund så erbjuder han sig att köpa tillbaka dem av tjuven för 5 dollar. Då svarar en lite äldre kille att det kommer att kosta honom 50 dollar.

Det glimrar till i Lukas ðgon och jag ser att det blir allvar. Kan tro att motparten vid kðpet av zinkgruvan i þrebro vet vad jag talar om fðr blick. Till sist fick han dem fðr fem dollar och gav fem dollar i dricks.

Bergslandskapet vi Økt igenom pØ eftermiddagen ­r helt makalðst. Vi har mestadels kðrt pØ hðgre hðjd ­n 2000 meter ðver havet. Toppnoteringen 2560 m.ð.h