Nattlivet i Wadi Halfa är väl rätt
begränsat, men man har inte roligare än man gör
sig. Vi eller rättare sagt Lukas bestämde sig för
att vi skulle röka en vattenpipa av lite hävare
sorts tobak natten till idag. Kort och gott en pipa som gör
en till en kul typ. Vi hamnade på ett hak som Lucke
hade sett i dagsljus tidigare där det fanns tillgång
för ett helt regemente att ta sig ett bloss.
Märkligt egentligen, det kanske var det
vi rökte eller så var det bristen på mat
i magen men jag blev faktiskt lite dragen. Skulle tro att
tobaken inte är av helt kartlagt och av godkänd
typ enligt svenska tobaksindustrins normer på ett ställe
likt Sudan. Landet är ju helt torrlagt på alkoholhaltiga
drycker och vi är redan lite stressade att vi kommer
att få i oss för lite B-vitaminer.
Jag vill med denna bild förmedla Downtown
i Wadi Halfa.
Mobiltelefonen fungerar inte alls
här. Fast det finns ett hus mitt i stan där ett företag
som heter Kingtel har telefonverksamhet, fem hytter för
lokala samtal och en hytt för internationella samtal. Priset
är mänskligt, för drygt en dollar per minut kan
man ringa sin hustru eller varför inte till någon
som kan uppdatera en vad marknaden haft för sig under dagen.
Bilarna och motorcyklarna kom till sist med
båten och då skulle de ju dras med våld
genom tullen. Jag har hört talas om polsk riksdag men
Sudanesisk riksdag vet jag inte om jag hört talas om
fast det var det vi fick uppleva under eftermiddagen.
Vi fick verkligen
en brutal start på det riktiga Afrika. Tvättbräda
av särskild ful och aggressiv sort.
Biverkningarna lät inte vänta på
att ge sig tillkänna. 2.0 versionen av pakethållaren
som skulle bära extra bränsledunk bak på hojen
kapsejsade helt på alla tre hojarna. Kalkonvarning nummer
1 för dagen. Håkan Hammarstedts konstruktion av
pakethållare förpassades till tre blivande fornfynd
nära vita Nilen. Jag fick en näsbränna om att
inte ens jag eller Håkan kan göra något som
håller i Afrika som går att hänga på
en motorcykel. Det är många som provat och alla
lär sig samma läxa som jag nu lärt mig.
Vi körde
ända tills mörkret kom trots det hann vi inte mer
än 127 km. Fast starten av resan skedde faktiskt inte
förrän klockan 16.00. Bilden när Ian kör
mot horisonten får symbolisera drömmen om att besegra
elementen och ta sig genom Afrika.
Öppningen för bilarna blev också
brutal, bultar som rallar upp och Umeås Vanservice värdelösa
extra specialstötdämpare gick sönder fram efter
5 mil. Allmän kalkonvarning nummer två för
dagen på dessa så kallade specialstötdämpare
till Silveradon som Van Service tagit fram och de kostar 10
000 kronor och håller fem mil i Afrika !!!
