Att ta sig in i Egypten med motordrivet fordon helt utan problem nr det ska krØnglas med deras skrivna och oskrivna reglerr en utmaning som fØr Dakarrallyt att framstØ som en kvll med syjuntan. (Fast det kan vara rtt tufft det med). Jag har full fðrstØelse varfðr inte nØgra bilfrjor gØr frØn Europa till Egypten. Det finns helt enkelt ingen som orkar med det Egyptiska tullsystemet i lngden.
Jag visste redan fðre att denna grns och Sudans grns kommer att bli de svØraste att komma sig igenom. Drfðr tog jag tidigt kontakt med Lukas och Ian fðr att fØ hjlp av deras lokala personal vid grnsðvergØngen. Trots denna hjlp sØ slutade dagen i moll.
Att ta in tvØ motorcyklar pØ ett pickup-flak utan att fysikt presentera den fðrare som stØr i ÓtrippticketenÓ r lika trðstlðst som att tðmma PiteØ-lven under vØrfloden med hjlp av ett ðskar som r stort som en fingerborg. Efter tvØ timmars envisa fðrsðk sØ insØg jag det meningslðsa att likt Don Quijote slØss med en vderkvarn. Det r som bekant ingen idç att brottas med grisar, de tycks gilla det och sjlv sØ blir man bara skitig.
Lðsningen blir att vi startar den gemensamma Afrikafrden frØn Tullstationen i Neviot som det stØr pØ min Michelinkarta men i folkmun verkar platsen heta Nuwaybi. Ian och Lukas mØste helt enkelt hmta ut motorcyklarna i tullen i egen hðg person fastn jag stØr som registrerad gare i Carnet de Passages en Douane.
