Nordkap
- Sydkap: Krönika 060101 Tvätten
710 km körda idag mellan Erdine och Ankara. Temperatur mellan
-2 grader och + 8 grader.
Det är för mig en fullständig gåta hur saltet
kan vara så aggressivt. För alla elektriska kontaktdon
så är vägsaltet den värsta fienden. Två
extraljusrelän har lagt av pga. salt i kombination med talanglöst
dålig placering (läs bakom grillen fram i värsta saltsprutet).
Min elkabel till GPS:en har börjat spöka men har lyckats
ha den fungerande tack vare ivrigt smörjande med universalspray
i sladdkopplingen. Känner mig lite dum att jag inte kom på
att fettsmörja alla kontakter före start. Det hade nog gjort
susen, ett tips för alla er som tänker vinterköra hoj
på saltade vägar.
Idag
efter vi passerade Istanbul så bestämde jag mig för
att saltet skulle bort från min hoj. Det har varit en
ångest att se cykeln ända sedan Gävle, den har
sett rent ut sagt anskrämlig med all salt och annan vägskit.
Det var verkligen en fröjd att sätta högtryckstvätten
i arbete.
Märkligt att jag aldrig lär mig. 12 mil efter hoj-tvätten
så passerade vi ett bergsmassiv som var 1580 meter över
havet. De fem kommande milen hade snöslask på vägen
och gissa hur Turkiska motsvarigheten till Svenska Vägverket
halkbekämpar? Rätt gissat: Med salt.
Annars
var motorvägen mellan Erdine och Ankara verkligen fin,
det är en milätarväg. Det är lätt att
köra för fort. Med dubbdäck och stor cykel för
man inte köra fortare än 110-115 km/timme ifall man
är rädd om däcket. Denna regel förutsätter
att det är vinterväglag med tillhörande däckskylning.
Idag var det varmt mitt på dagen, runt 8 grader varmt.
Detta medförde i kombination med lite för okänslig
högerhandled att jag dräpte mitt dubbdäck bak.
Men från Nordtyskland till Turkiet så fungerade
däcket alldeles utmärkt fast i morgon är det
dags att sälja det som bättre begagnat. Tänkte
lägga ut det på Blocket med annonstexten ”Nästan
ny dubbat 17 tums bakdäck säljes, köparen ombesörjer
hämtning”.
