Fjällbonäs-LångtBortiStan: Krönika 070624 Resan är målet Det finns verkligen skyltar som man kan tycka känns lite ”overkill” denna skylt mitt i ingenstans kändes helt klart malplacerad. Något direkt vägskäl kunde man inte se bara ett virrvarr av vägar som blivit uppkörda under årens lopp för att undvika ojämnheter. Lukas kan normalt lukta sig till en bank på flera mils avstånd men denna gång så gick han bet. Jag frågade med kropssspråk en lokal gubbe om det möjligen fanns en bank i den lilla byn. Ni vet väl hur det är i avfolkningsbygder så länge banken och posten finns kvar så finns det livskraft. Denna lilla håla vars ortsnamn inte ens var utsatt på kartan hade två banker. Tänk vilken dröm det skulle vara att vara en bankrånare här. Du behöver ingen dynamit utan bara en motorsåg för att ta dig in till pengarna. Lukas dissade mig totalt med blicken när jag med motorcykeln åkte mot detta lilla timrade hus och frankt påstod att det var en bank. Jag har kört stenhård Farmerlipsträning på hela gänget genom Mongoliet, gubbarna ser ut som hämtade från vilken Clintan-film som helst strax före den slutgiltiga uppgörelsen. 10 mil före UlanBator så träffade vi dessa Finländare körandes på var sin Ural sidovagnsmotorcykel. Jag måste säga att det verkligen var ett kul gäng vi mötte. De hade skickat en Container med 4 hela Ural-hojar samt en i form av reservdelar för att köra UlanBator –Finland. Grabbarna såg ut som om de var hämtade direkt från det finska vinterkriget. Jag gissar att de är så hårda att de står när de går på toan oavsett om det gör det ena eller de andra. Lite abrupt så tog då resa slut, plötsligt så hängde skylten där, till råga på allt tvärs över vägen så att man inte skulle kunna missa det. UlanBataar här kommer vi. Under kvällen så fick jag så jag teg. Nash menade att nu skulle udda bli jämt och jag skulle skolas in i lite Cityslicker-liv. Vi åkte in i UB.s inre betongkärna och jag hamnade för första gången i mitt liv fullständigt utanför min komfortzon, vi hamnade mitt bland lättklädda damer som ålade och ormade sig överallt i lokalen, de påminde om en bisvärm runt om oss där de for fram och jag kände mig som en fisk som låg och sprattlade på torra land, kippandes efter andan. Efter 20 minuters grundkurs i betongutbildning ala´ Nash Jiwa så var jag i sanningens namn vaccinerad från alla drömmar att kunna likt den Australiensiska krokodiljägaren Dundee växla mellan terränglådan och betongen. Jag är och förblir nog en ”Outdoorsman” från Lappland. Men tack Nash för att du tog dig an ett hopplöst fall och försökte genomföra en grundkurs. Man vet ju aldrig förrän man provat, hur som helst blev jag en erfarenhet rikare. Hur gick det då med mitt ärende, ja det slutade som vanligt med en kopp pulver-kaffe på hotellrummet men skulle jag nu vilja ta en riktig kopp på ett kafé så vet jag ju numera var Ulan-Bator ligger. För håll med om att när det gäller motorcykelåkning så är det verkligen RESAN SOM ÄR MåLET. Tack Lukas, Cam, Nash och Shelina för att jag fick vara med. << Förra Alla krönikor High Performance Riding www.pgdakar.com Per-Gunnar Lundmark Fjällbonäs 15 933 91 Arvidsjaur Per-Gunnar Lundmark Eva.PG.Lundmark@swipnet.se Uppdaterad 2007-06-23