Idag
körde vi mellan Ashkhabad och Turkmenabat. Sträckan
var runt 630 km spikrakt genom ett ökenlandskap. Både
Lukas och Cam gruvade sig för att det skulle bli tråkigt
att köra rakt fram hela dagen men de skulle få sin
dos av roligare körning fram på dagen.
Efter runt 200 km så mötte vi servicebilarna som körde
mot den tänkta färdriktningen och de hade frågat en
Polisman om vägen och han sade att vi var efter fel väg.
Så långt är alla överens sedan går meningarna
isär. Jag som körde först bland hojarna och navigerade
hittade enligt mitt förmenande första Riksvägen som
någonsin byggdes i Turkmenistan. Kanske var det rent av den
ursprungliga Sidenvägen! Cam och Lukas var väl inte lika
tvärsäkra att vi körde efter någon riksväg.
Här är några bilder från spektaklet. Notera
att Turkmenistans motsvarighet till Svenska vägverket borde köpa
några röjsågar och röja upp Riksväg 1,
nu då jag till sist hittade den? Det såg ut som om trafiktätheten
var i avtagande efter denna sträckning.
Vid
lunchen för dagen som intogs på ett Café bakom
en bensinmack upptäckte jag att ovanför vårt
bord inne i matsalen ovanpå gardinstången hade en
svala bestämt sig för att bygga sitt bo. Undra just
vad en svensk hälsovårdsinspektör skulle tycka
om han stötte på det vid besiktning av någon
krog.
Dagen blev onekligen resans hittills varmaste dag och Lukas som varit
på Brittiska klubben i Ashkhbad kvällen innan och tagit
sig ett par öl för mycket eller kanske jag skulle säga
för sent på natten led nog en hel del på förmiddagen.
Det var ett byaoriginal som levde sina dagar i sydligaste delen av
Sverige som katalogiserade likt Linné alla sjukdomar som han
kunde komma på. Efter ett helt liv av erfarenhet hur en människa
fungerar så kom han fram till att det bara fanns tre sjukdomar.
Han kunde ingen latin så ni får dem på svenska.
1. Bakfyllesjuka
2. Avundsjuka
3. Sjuka som man kan dö av.
Enligt
obekräftade uppgifter så led nog Lukas av åkomma
nummer 1.
