Rysslandsresan III >> Deltagare >> Rysslandsresan II >> Rysslandsresan IV Reseberättelse av Peder Hasslev. Flera har frågat mig hur man kan få för sig att spendera sin semester på Kolahalvön. Frågan är befogad. Sanningen är dock att det finns många goda och varierande skäl att åka dit om du har rätt profil: a) du är naturvetare och är i färd med din doktorsavhandling om knott och mygg eller b) arkitekt med specialintresse för stalinistisk arkitektur eller c) miljöforskare som studerar hur smältverk påverkar närliggande skogsbruk. Du kan också vara d) som undertecknad, en enduro-wannabe som alltid har Helge Pedersens ’Ten years on two wheels’ under sängen och som läst Ted Simon’s ’Jupiters Travels’ fem gånger. Det räcker nästan med ortnam som är svåra att uttala för att jag skall bli sugen. Om ’Kolahalvön’ och ’Vita Havet’ väckte mitt intresse så var saken biff när jag tittat på kartan: Lovozerobergen, Oktjaberskij, Kirovsk, Kuelporr (!?), Muna, Umba och Varzuga… Aldrig hört talas om ett enda ställe! PG, snälla! Finns det en plats kvar? Resan levde mer än väl upp till förväntningarna: grus, sten, lera, vatten, gyttja, sand och mossa. När asfalten dök upp var den oftast välkommen. Att kunna sitta utan att njurarna hamnar i knävecken och åksjukan kommer krypande är en befrielse efter några timmars Kola-off-road. ’De Tusen Bäckarnas väg’ förtjänar särskilt att lyftas fram. Massor av vattenövergånger, raserade träbroar och enorma dypölar. Här hamnade mer än en hoj ohälsosamt djupt och vi lärde oss snabbt värdet av att rekognosera medelst vadning innan vi gav oss ut i vattnet. Körningen vid- och i Vita Havet (det var ebb!) får inte heller glömmas bort: Sand, klitter, havsbotten och tång. Fram for jag över Kolahalvön i bästa Dakarstil…eller kanske inte riktigt, vid närmare eftertanke. Vid några tillfällen fastnade jag i dypölar och bäckar med avgasröret under vattenytan och jag kommer nog aldrig glömma den lilla flickan i byn på Vita Havsstranden som höll på att kikna av skratt då hon bevittnade min avancerade körstil i djup sand - jag lyckades inte helt följa PGs instruktioner: ’I med trean, full gas, arslet långt bak…’ Det blev mer ’i med tvåan, full gas, arslet på tanken och huvudet i sanden’. Alla äventyrsresor kräver gott sällskap för att inte fördärvas. Här hade jag tur. Redigt, vettigt och trevligt folk med erfarenhet och sunt förnuft. Det är förvånande hur våta stövlar, närgångna myggor och otvättade kläder i trånga tält kan skapa gemenskap och vi-känsla på rekordtid. Precis som i lumpen. Faktum är att resan nog bäst beskrivs som en blandning av soldatprovet, ett scoutläger och Gotland Grand National. Så långt från mitt ordinarie bankkamrersliv det går att komma. Till sist ett slag för PGs Fjällbonäs. Ingen Kolaresa får avslutas på något annat sätt an i PGs egenhändigt byggda bastu: Kall öl, kalla dopp och en ångande bastu. Man föds på nytt (dvs blir ren för första gången på en vecka) och reseskildringarna börjar omgående att växa. Kolahalvön blir större, floderna djupare, vurporna mer spektakulära och myggen fler (går det?). Precis som det skall vara. Den här resan räcker länge, minst hela vintern. Under tiden skall jag försöka övertyga PG att organisera en ny resa till Island, Sibirien eller Mongoliet. Misslyckas jag får det bli Kola en gång till. Alla gånger! För kul var det, på Kola! Kul på Kola här med Kamrat Pjotr Hasslev mitt i terränglådan. Den här mannen följde oss på avstånd en hel dag De tusen bäckarnas väg ! Slavdrivaren i förgrunden ropar hejarramsor typ : "Kör du inte över bäcken ögonblickligen så lämnar vi dig till ditt öde här på Stalins väg. Jo du...Glöm inte i så fall att kalla alla för Kamrat...Det underlättar nog. Vad gör PG? Hur hamnade den i vita havet? Få se nu...Sök dragläge i med ettans växel och inte köra ikull. Militärgeologer mitt ute i vildmarken Nyfiken kvinna i Kirovsk. Får jag följa med? Konstantin har med sig bilder från svunna tider PG lyckas få till det! Han använder sitt osmörjda styrlås för första gången någonsin ute i vildmarken där det inte finns en människa förutom oss. Naturligtvis går det i baklås nästa morgon...Stora järnsågen och McGywer-anda löser till sist problemet. << Tillbaka High Performance Riding www.pgdakar.com Per-Gunnar Lundmark Fjällbonäs 15 933 91 Arvidsjaur Per-Gunnar Lundmark Eva.PG.Lundmark@swipnet.se Uppdaterad 2006-08-04