Festen
Svenska ambassaden, Dakar
Vilken fest det blev när avrustningsövningarna var över!
Pål-Anders fick ta det sista för att vi skulle hinna hem till hotellet och duscha före
festen hemma hos svenska ambassadören. Jag och Håkan hann även med att gå upp på takterrassen för att inmundiga de medhavda målgångscigarrerna.
Min flaska Kvikkjokks som skulle bli kalken till cigarrerna denna kväll öppnades inte.
Den var enda gåvan som verkade vettig att ge till en Ambassadör.
Naturligtvis var det en sista nödlösning. Först inventerade jag vad som fanns att ge.
Trasiga svingarmar, slitna däck, skitiga verktyg, Smithglasögon,
smutsiga tävlingskläder, några påsar frystorkad torskgryta men det kändes inte riktigt passa in.
Ska jag sammanfatta kvällen så gjorde vi bara saker som jag gjort
förut. Redan när jag gick i mellanstadiet så fick vi träna klädsim i
simbassängen. Av någon anledning
så stod det på kvällens program. Det är givetvis viktigt att inte tappa huvudet vid nya diplomatiska situationer så jag spelade med och menade med mitt kroppsspråk
att detta gör vi ofta hemma i Fjällbonäs.
Håkan verkade inte trivas i detta element. Det såg mer ut som en katt som ramlat i. Ramlade gjorde han väl också.
Eller ska vi
säga mer att jag gav honom lite hjälp. Sedan kändes jag så pass upprymd att jag ville delge den galanta damen, som stod närmast, den ädla och så viktiga konsten att
kunna klädsimma i en pool. Dock så verkade hon till en början tveksam. Jag skulle rent av vilja säga att hon var avogt inställd till hela idén. Jag tänkte
på
hur Meoni trakterar sin KTM 950 V-twin och insåg att det gäller att vara fast och bestämd. Hon blev den andra kvinnan jag burit i min famn.
Den första damen var Eva och hon bar jag över tröskeln i en stuga i Arjeplogs fjällvärld för drygt 18 år sedan.
Den gången var det bröllopsnatten. Tänk att saker och
ting verkligen kommer igen! Kunskap är aldrig tung att bära. Övriga aktiviteter gick även de i diplomatins förtecken.
/PG
|
|
