Natura.o:p>

Sanslösa minnen finns det så många av att skulle jag berätta alla så tog det lika länge som att med en fem liters dunk till öskar försöka tömma Hornavan, Sveriges djupaste sjö. Men ett minne kan jag väl i alla fall berätta som tröst för er alla som åkt fast för fortkörning i sommar. På en av transportsträckorna så åkte jag och tre tävlingsförare till fast i en fortkörningskontroll. Jag hade åkt 89 km/timme enligt polisens laserpistol på en 60-väg, hur fort de andra körde vet jag inte. Har säkerligen passerat flera hundra poliskontroller under tävlingen och det verkar som om ryska staten har köpt upp ett helt överskottslager av laserpistoler och bestämt sig för att nöta upp alla, på en gång. Nåväl, polisen verkade väldigt upprörd och levde i tron att skriker man bara tillräckligt högt så förstår även en förståndshandikappad norrbottning det ryska språket. Så var naturligtvis inte fallet men 110 Decibel polis fick mig väl att inse att läget inte var det bästa eller om man så vill ”många rubel” för att komma sig fram till dagens specialsträcka. Efter några minuters oljud av konstapeln så kom plötsligt en av tävlingsledningens helikoptrar på kanske 80 meters höjd ovanför bilvägen. Sheriffen kastade upp mätinstrumentet och avfyrade, han tittade på displayen och blev helt exalterad. Han for hoppandes fram och tillbaka mellan oss förare som en femåring med lördagsgodis när han visade oss alla displayen där det stod 200 km/timme. Jag försökte att verka chockad och förfasade mig över hur fort dagens helikopterpiloter ”vansinneskör” uppe i luftrummet, med ett aktivt kroppsspråk. Men efter en stund så började jag inse att han var stolt över den rysktillverkade helikopterns prestanda. Tonfallet ändrades successivt och fem minuter senare så insåg jag med att tyda hans kroppsspråk att fortkörningsböterna skulle betalas i natura, en bakhjulsåkning när vi lämnade vägkanten. Jag var sist ut och mässingknappen verkade lite besviken på de andras enligt hans tycke alldeles för korta bakhjulsstyrningar. Om han blev besviken på mig vet jag inte men jag släppte inte ner framhjulet förrän jag var utom synhåll från honom. På kvällen berättade Eurosports filmteam att de också satt fast i samma kontroll just före oss, de hade precis betalat sina böter på 150 Euro när de chockade såg oss lämna poliskontrollen på ett hjul. De såg bra roliga ut när jag berättade varför vi betedde oss så vårdslöst framför lagens för-längda(vrängda) arm.

Under avdelningen roliga minnen hör priset jag fick för gott sportsligt uppträdande. Jag gav Francois Flick min reservväxelspak under en specialsträcka när han hade kört sönder sin, vid den tidpunkten i tävlingen ledde jag med 53 sekunder över just Flick och han hade 380 km till mållinjen vid den tidpunkten. Två dagar senare fick tävlingsledningen reda på detta och jag kallades upp med pompa och ståt på podiet under ”breifingen” och fick ett ryskt handmålat livets ägg. Ett annat roligt minne är naturligtvis lyckan att totalvinna MC-klassen, kul.

/PG

Tillbaka