Det ligger sannerligen en djup insikt i Hjalmar Söderbergs ord ovan. Själv vet jag inte om jag verkligen vill bli fysikt älskad just nu. Hela familjen förutom mig själv har feber. Temperaturen varierar mellan 38-40 grader på Eva och barnen. Att Eva kan vara het, det händer ibland men då på ett roligare sätt. Nu är hon bara matt. Själv äter jag fyra vitlöksklyftor per dag,  spottar tre gånger varje gång jag tänker på en svart katt och har en hel del andra besvärjelser för mig. Allt i syfte att lura bort influensan från min kropp. Någonstans i mitt inre så tror jag att det precis som med allt annat är en fråga om vilja och inställning. Tvi,tvi, och ett tredje tvi. Än har jag klarat mig, ta i trä.

Början av julhelgen har varit extremt kall. Stora problem med träningen. Det har legat konstant runt – 35 grader här i Fjällbonäs. Men det som är otränat i juletid det har en förmåga att förbli otränat, gammalt Fjällbonäsordspråk. I julklapp av min syster Åsa fick jag en bastuande. Det är en täljsten som är bearbetad till en gubbe som man ska lägga i stenmagasinet på bastuaggregatet. Jag har döpt honom till Gurd. Han är nu liksom mina två fabriks-700:a motorer inkörda.

Hans Georg, alias Tommys kusin #84, har nu sett igenom hela grejen med arbetsnamnet Team Scandinavia. Han kallade det vid sitt rätta namn när han mailade mig, Främlingslegionen. Men som ni förstår så kan man inte söka sponsorer på ett sådant team-namn. Jag och PålAnders kände oss tvingade att köra under synonym-namn på teamet :-)

Har gjort en sammanställning av årets rutt likt jag gjort alla andra åren och kommit fram till att det blir ingen lek. I år heller. De datum jag vill att ni håller tummarna lite extra för oss i främlingslegionen (Team Scandinavia) är 7-8-9 januari samt 14-15-16 januari. Detta är de två omgångarna under tävlingen då agnarna ska sållas ut från vetet. Nålens öga är väl allom bekant.  Årets dakartävling verkar köra stereo vad det gäller nålens öga. Rent längdmässigt blir 2004 års dakartävling 65,7 mil per dag i 17 dagar. Det jag är mest orolig för är att första motorn ska hålla i  781 mil fram till vilodagen i Bobo-Dioulasso innan den byts ut. Totaldistansen är 1116 mil och vilodagen är helt enkelt inte i mitten av tävlingen som den brukar vara. Ska man ha lite grundgas vilket jag hade för avsikt att ha den här gången så är 781 mil en lång sträcka för en knallertmotor. Samtidigt så har KTM skapat en otroligt god kvalité på sina racemotorer med tanke på effektuttaget. Så det är bara att knäppa ihop händerna titta mot horisontlinjen, stoppa i hörselpropparna och tänka positivt. Det sistnämnda är nog ta mig tusan det viktigaste av allt, positivt tänkande. Något som ingen annan kan tänka åt en trots bra stöttning med mekaniker från Stöde som nästan är 100 i år.

Ska jag vara ärlig så känner jag mig osäker på var jag står formmässigt, det är svårt att veta när jag inte tävlat mot mina konkurrenter de senaste 12 månaderna. Har de utvecklats? Har jag gått bakåt när jag inte tävlat? Många funderingar finns det naturligtvis innanför pannbenet. Svaren finns att få inom kort. Bara jag bidar min tid till den 18 januari. Min dröm är att få stå på mållinjen den 18 januari och peka på svingarmen på min KTM 660 och läsa den lackade texten: ”Man kör tills man är framme”. Att sedan stanna upp och riktigt känna den där sanna glädjen som finns inom en när man gjort det omöjliga möjligt. Därefter få ta fram min medhavda flaska Kvikkjokks vildmarksbrännvin samt de två cigarrerna och dela detta med Håkan Hammarstedt och känna att vi verkligen har gjort det bästa vi kunnat utifrån våra förutsättningar detta år. Det är sann lycka men vägen dit är lång.

/PG

Bilaga, sammanställning över årets lopp.