Jag har i 20 års tid till och från tillbringat söndagsförmiddagar i Arvidsjaurs kyrka. Varje gång jag suttit i kyrkbänken så har jag drömt om att få uppleva draget kring en gudstjänst i en amerikansk baptistkyrka. Ett par tre gånger per år så ser man på TV hur gamla tanter, gubbar och barn står och hoppar på bänkarna och klappar takten. De sjunger gospel med ett sådant tryck så man kan tro att rutorna i baptistkyrkan ska sprängas. Vad jag har sett på TV så är det företrädesvis svarta kyrkobesökare som skapar detta tryck med sång och musik. Likheterna till bluesen är många och delvis är ju rötterna i bluesen gospel. Det ska framföras med känsla och smärta, det var någon som sa vid en intervju att : " Han har genomgått så mycket smärta så nu har han skaffat sig sin licens att sjunga blues". Varje gång familjen Lundmark pratar semester och Eva rör vid ämnet solsemester modell solstol och solskyddsfaktor 12 med endast syreupptagning på programmet så kommer mina tankar tillbaka till min drömsemester "Over there" i en baptistkyrka för att uppleva trycket och finna själen, själen i musik.

I helgen så var det äntligen dags för den riktiga nattetappen nämligen Malårca, en utmaning i klass med ett Paris-Dakarlopp även för den mest vältränade. Jag hade styrt och ställt helt på egoistiska grunder, som partyfixare så fick jag möjligheten att välja underhållning helt efter eget tycke och smak. I somras på Farmerlips offroadhelg så hade jag Kjellas traktorkapell ute vid flygplatsen och de spelade i en hangar direkt efter Sune hade haft sitt uppträdande. Tyvärr så var det många då som hade småbarn med sig och det blev läggdags för dem vilket innebar att det aldrig blev det rätta trycket. Jag kände att jag måste skapa en ny möjlighet till konsert av dessa showare. Så nu när det var Team Farmerlips-fest så kändes det att det var rätt tillfälle att försöka få upp Kjellas traktorkapell igen. Sedan så hade jag lyckats lura dit Bonkans bluesband som spelar en blues som enligt mitt förmenande är sexstjärnig på en femstjärnig skala. Själv är jag helt övertygad om att ifall Bonkan, PW och Pertan skulle släktforska så skulle alla tre upptäcka att de hade sina rötter i Afrika. Skulle det inte vara på det viset så får jag revidera min tro om att det krävs svarta rötter för att kunna spela blues.