Det har blivit lite av anarki här hemma den sista tiden. Jag funderar om det kan ha samband med Euro-omröstningen. Svårt att säga säkert men tecknen är många att Fjällbonäs 1:15 befinner sig i ett anarkistiskt läge som i sig självt är helt ohållbart. Ungarna har ju för länge sedan slutat lyssnat på mig, på nåt vis har det fungerat ändå men nu har detta fenomen smittat av sig på hönorna. Förra veckan hittade jag hela gänget nere hos Clausénarna (grannarna), tuppen som är arbetsledare och chef verkar totalt sakna alla anlag till ledarskap. Jag har exercerat på samma vis som befälen gör med sina beväringar med tuppen om var gränserna går på gården och han verkar förstå precis hur regelboken fungerar på 1 :15 . Problemet är att han inte verkar kunna överföra sin kunskap på våra fem hönor. Så fort han ser dem så verkar han glömma allt jag lärt honom. Han intar en ”hangaround”- attityd till hönorna och följer helt utan styrsel EFTER dem. Hans genuina grundutbildning hos mig där han lärt sig att leda och fördela arbete, mat och betesplatser verkar han inte klara av. Jag skulle nästan vilja påstå att det är han som blivit hackkycklingen och är längst ner i hackordningen i hönshuset.

Det här med EU har fått en ny kuslig innebörd för mig. Tänk er ett Europa helt utan gränser, va tusan det är precis det som hönorna lever efter. Ett liv helt utan gränser, jag känner rent av att jag börjar tveka om jag verkligen är en medborgare eller om mina hönor gjort mig till en motborgare.

Vad tusan ska jag ta mig till? Jag läste i somras om Tupputbildningar där Tuppar bland annat fick lära sig gala. Just gala är han expert på det kan alla som var med på offroadhelgerna intyga, men det finns andra inriktningar på kurserna också. Priset och utbildningsorten får mig dock att tveka, ska det verkligen vara nödvändigt att skicka iväg arbetsledaren på extern utbildning? Duger inte den interna utbildningen på 1:15? Frågorna har hopat sig, lösningen fick jag när jag lyssnade på Ronny Erikssons grupp Euskefeurat. En av stroferna på denna CD-skiva är : ”Det är ändå SAF:arna som styr”. Där var lösningen på hela mitt problem självklart är det Svenska Arbetsgivareföreningen som styr, alltså duger inte tuppen så byter jag ut honom mot en ny, jag är ju en SAF:are sett ur Tuppens synvinkel. Arbetsmarknaden för tuppar är inte speciellt het just nu så här på höstkanten. Jag känner inte till en enda vakant tjänst i Arvidsjaurs kommun. Efter lite efterforskning så har jag hittat ett gäng arbetslösa tuppar bara inom Arvidsjaurs kommun. Den som ligger närmast tillhands bor just nu i grannbyn Deppis. Han är beredd att börja jobba med omedelbar verkan. Referenserna på denna tupp är goda men säker kan man aldrig vara, kanske den förra arbetsgivaren bara vill bli av med honom och ger fina referenser av den anledningen. Det kanske är en antagonist av sällan skådat slag, sådant vet man aldrig på förhand. Men jag har inget val, situationen här hemma är ohållbar så jag kommer att chansa med att anställa en ny tupp. Detta trots vetskapen om att jag troligtvis åker på ett svidande avgångsvederlag nu när korten kommit på bordet om att tupp-uslingen skrivit en guldkantat fallskärmsavtal i väl i klass med ett börsnoterat företag.