Sitter just nu på ett flygplan på väg till Cypern med min familj för en veckas semester. En veckas förstörd träning och under viktigaste tiden hemma då alla saker ska göras. Låt mig förklara. Huset skulle målas och den rätta tiden är före myggen men inte för tidigt för då är det risk för minusgrader. Veden skulle klyvas för den ska lufttorka och den torkar bara i princip fram till midsommar sedan börjar daggen komma och då är det svårt med torkningen. Veckan som varit har jag varit tvungen att prioritera bort all träning. Det har gjort mig på väldigt dåligt humör. Om jag inte gör "måstena" så mår jag dåligt för det och gör jag dem så hinner jag inte träna och mår dåligt över det.

Känner ni igen er? Man kan översätta problematiken med jobbet vs. familjen eller varför inte den nya kärleken vs. barnen från sitt gamla förhållande. I bibeln står det att man inte kan tjäna två herrar utan att man ska välja, Gud eller Mammon. Människan har i stort sett alltid frivilligt försatt sig i att tjäna minst två herrar samtidigt. I mitt fall är det familjen/hemmet och tävlingssatsningen. Jag hade gladeligen betalat 5 tusen kronor om jag sluppit följa med till Cypern då hade jag haft 15 timmars träning både vecka 21 och 22 samt att jag hade kunnat MC-träna under vecka 23. Detta hade gjort mig betydligt mer harmonisk. För när det så småningom blir dags för Dakarstart första januari 2004 så ger inga ursäkter om familjesemester att jag kan starta med fem minuters handikapp varje morgon. Ibland så skulle det kännas helt förträffligt om man hade samma förutsättningar som ett riktigt proffs. Jag tror att jag ibland fokuserar så hårt på uppgiften att jag glömmer bort att jag faktiskt inte tävlar på samma villkor som de allra bästa. Det skriver jag absolut inte för att tycka synd om mig själv, utan jag skriver bara öppet mina innersta tankar.

Det handlar ofta om att inspireras för att komma framåt i livet. Jag köpte en ny tidning på Luleås flygplats som heter Leva den behandlar inspiration, intelligens och inre välbefinnande. Med tanke på att jag inte tillhör landets begåvningsreserv så köpte jag tidningen omgående. Den behandlade ju tydligen området intelligens och där behöver jag verkligen förbättra mig. Det var första numret och jag fann en rad intressanta vinklingar om livet. En av artiklarna var fyra frågor för att utveckla sin inre kompass.

1. För vems skull gör du det här
2. I vilket syfte gör jag det här?
3. Till vilket pris gör jag det här?
Och slutligen nummer 4. Är det värt priset?

Intressant att sätta ovanstående frågeställningar i ens egna aktuella livsfrågor. Prova får ni se! Själv så kommer jag fram till att livet är till och från en prioritering och skulle jag prioritera bort familjen helt så skulle jag definitivt få ihop min träning på ett bättre sätt men jag skulle vara en katastrof rent mentalt. Väldigt mycket handlar om att vara i perfekt psykisk balans när man ska klara av att prestera maximalt under 20 dagar. Jag vet av erfarenhet att halva grejen när man står där mitt i Dakartävlingen och det börjar att ta emot en aning är psyket.

Vidare läser jag följande: "Den inre balansen skapar du i dina inre rum. Där finns din personkärna, kärleken visionerna och ansvaret. Där finns ditt samvete och din inre kompass". Jag för blir sittande och begrundar påståendet och kommer strax fram till att mina inre rum är en tvåplansvilla där det därutöver även finns fullstor källarvåning och ett treportsgarage. Det är bara att starta upp med inredningen. Jag inser att jag är mer eller mindre född med guldsked i handen vad det gäller inre rum. Snacka om att ha det bra. Inspirationen som lovades vid köp av tidningen Leva fungerade till fullo på mig och nu ska jag ut och träna trampcykelåkning i fyra timmar under autentiska Dakarförhållanden det är + 27 grader och livet leker igen. Det är som Elofsson brukar säga bara att bryta ihop och komma igen.

/PG