I veckan har jag för första gången i år kört motorcykel med sommardäck. Jag åkte ner till Luleå på onsdagseftermiddagen och sov över hos Leif och Viola för att kunna köra två träningspass. Det är väldigt speciellt köra på sommardäck första gången. Däcket är mycket lättare vilket gör att man upplever mindre gyroeffekt. Sedan går det mycket lättare att driva runt ett däck utan dubbar. Effektökningen känns verkligen, skulle tro att det är 2-4 hästkrafter. Så att kasta dubbdäcken på våren är rena rama smygtrimningen. På söndagen så var det lagtävling i motocross. Platsen var Luleås crossbana. Det är den bästa crossbana som finns om man önskar tungåkta förhållanden. En timme på den banan är som två timmar på min hemmabana Kilverstone. Det är verkligen härligt för man vet att man tränat dagen efter man varit i Kallaxgropen där banan ligger.

Jag åkte i ett lag med namnet 102:an. Namnet antyder vårt lags gemensamma ålder. Själv är jag 41 år och Göran Stormberg är 61 år. Vår tanke var att den gemensamma erfarenheten på livets stig skulle bära oss fram till seger. Någonting gick snett i planeringen? Göran startade och varvade första gången som 16:e man av totalt drygt 20 tappra kämpar. Efter tio varv i sandgropen låg vi på 13:e plats sedan lyckades vi ta en placering och efter tre timmars åkning så slutade vi på en tolfte plats. Vann gjorde Niklas Granström från Kalix som körde tävlingens tre timmar helt ensam, men med två motorcyklar. Han är verkligen vältränad. Det är ingen lek att köra tre timmar i motocrossliknande förhållanden ensam i tävlingsfart.

Här hemma är det nu precis mitt mellan sommar och vinter, snön ligger fortfarande kvar i skog och mark. På sydsidan av backar och berg så är det till och från barmark men på nordluten och plattlandet så ligger det fortfarande upp emot en halv meter med snö. Detta gör att när man tränar motorcykelåkning så blir det helt ”offpist”. Ingen stig eller spåranvisning att följa. Det gör att tempot blir för lågt. Påminner om körningen när man driver ren i kalvmärkningen i mitten av juni eller senhöstens drivningar av ren mot vinterbeteslandet. Det är väl träning. Men om man bara tränade den typen av träning så skulle det vara omöjligt att utveckla sig som förare. Det är mer en form av konserverande träning där man i bästa fall behåller nuvarande nivå. Nu längtar jag efter sydliga vindar och 15 grader varmt. Det blir med glädje som jag kommer att ställa bort skotern. Alla årstider har sin tjusning men nu är det dags för sommar.