Ovanstående ordspråk stämmer verkligen in på detta veckoslut för min del. Jag har tankat full tank med själens bensin som i mitt fall är BLUES. Jag hade verkligen en högtidsstund på lördagskvällen. Jag såg Omar & The Howlers på Village i Västerås där arrangörerna var Blue Monday.

Jag blev helt tagen, vilken bluesartist ! Han visade upp hela sitt register, tror jag i alla fall det är första gången jag ser honom. Han har allt man kan önska sig i sin musik. Jag och Eva hade köpt matbordsplats men det var omöjligt att sitta där under den tid han spelade, jag stod längst fram vid scenen en meter från gitrarrkungen. När jag stod där framme så förstod jag plötsligt vad idoldyrkan är, för mig är han verkligen en idol och en förebild. Jag vill verkligen tacka Mats Carlsson en farmerlippare som skickade en skiva av Omar förra året som resulterade i att jag har fått se ljuset i form av Omar och därutöver spelat in en bluesvideo. Ett stort tack till dig Mats. Jag funderar nästan om att man skulle ordna en konsert av honom någonstans här uppe i Lappland, undra just om man skulle klara av att fylla en sådan föreställning med 300 personer? Tyck gärna till i ämnet. Kanske Malårca vore rätt plats?

Jag fick ett mail för två veckor sedan från Sigge Baldurs på Island. Han ville att jag skulle komma över till Island för att köra en lagtävling i enduro som pågår i sex timmar. Jag har tackat ja och kommer att köra tävlingen ensam. Det känns som en riktig utmaning att köra en endurotävling där medelfarten verkar ligga på samma nivå som svenskenduro så det blir alltså dubbla tiden av ett Gotland Grand National utan andra stopp än tankning. Minnena från min första lagtävling gör sig påmind, det var på min hemmabana i Kilverstone, jag tror året var 1993. Jag åkte dit på vinst och förlust i tron att jag skulle fixa mig en lagkamrat på plats strax före start. Den lagtävlingen var tre timmar lång och mitt lag hette ”Lonely rider”. Som ni förstår så fick jag ingen lagkompis den gången, för att inte råka ut för samma pinsamma situation igen så bestämmer jag mig direkt den här gången att köra ensam. Sedan är det väl också så att åka så långt som mellan Fjällbonäs och Island för att köra tre timmar motorcykel kändes lite tamt. Sedan tror jag att Sigge får mer publicitet om jag kör själv. Jag ser verkligen fram emot att få åka till Island. Det blir mitt första besök och jag har bönat och bett om att lägga in en timmes bad i Blå lagunen det har jag drömt om många gånger när jag badat bastu hemma i Fjällbonäs.

Jobbet fortskrider i SPA-anläggningen vid Kimtjärn. Stenkistan som bryggan ska vila på är nästan klar, jag måste säga att det var ett kvalitetspass jag kommer att minnas ett bra tag. Givetvis så gick botten sönder innan stenkistan sjönk till botten, detta gjorde att en sten hamnade på undersidan av timret och jag var tvungen att ta av mig kläderna och kliva i plurret för att fixa till det hela. Det var två minusgrader i luften och hård vind, det närmaste en värmekälla jag kunde komma var 100 timmerstockar som låg på strö uppe på land. Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi i det läget likna denna hög vid en varm bastu. Jag inser nu att detta med kölhalning av sjömännen på båtar förr i världen förmodligen var ett betydligt mer inspirationshöjande instrument för arbetsledaren att motivera sina underställda att göra stordåd på sina arbetsplatser än dagens betydligt mer ombonade version som brukar kallas för kickoff.