 |
Vecka
13 |
 |
|
|
|
|
|||||
|
|
|||||||
| [an error occurred while processing this directive] |
Mina två yngsta barn Adrian och Maja är i stort sett i luven på varandra all vaken tid. Här om dagen så kände jag att det bara var nog så jag bestämde mig att göra som Bush gjorde med Saddam Hussein. Hota och ge ultimatum, men med vad? Första tanken var att bomba deras rum, men efter en snabbvisit in i deras rum insåg jag att där hade en atombomb stor som Hiroshimabomben redan detonerat. Nästa tanke är att gå till handgripligheter men där inser man att ungarna är för pålästa, speciellt Maja hon vet säkert till och med telefonnumret till BRIS. Slutligen så kom jag på vad hotet skulle bli. När jag kom hem från dagens sista träningspass så verkställde jag hotet. Jag sa till Maja att skulle inte hon och Adrian sluta upp med att vara osams så skulle jag kasta ut dem rakt i vinterkylan vid nästa gräl och låsa dörren på obestämd tid. Maja svarade i nästa sekund följande: "Då är det nog bäst att jag börjar gå klädd i vinterkläder här inne". Vid sådana repliker från en tioåring är det svårt att hålla sig för skratt. Den flickan har alla förutsättningar att klara sig i livet, det är då säkert. Ingemar Enberg från Piteå blev intervjuad av Norrbottensradion angående hans äventyr på bland annat Svalbard där han åkte 30 mil skidor år 2001. Han använde ett intressant ord för att beskriva varför han gjorde dessa äventyr. Han sa att han hade en längtan ut ur "komfortzonen". Genialiskt namn på vad vi alla upplever här i Sverige och västvärlden, komfortzon det är precis vad det är. När man kör Dakarrallyt eller åker 107 mil skoter på ett dygn och 22 mil skidor på ett dygn eller varför inte 44 mil cykel på ett dygn då lämnar man för ett ögonblick komfortzonen. Detta görs frivilligt och jag tycker att det är härligt. Jag får ofta frågan varför jag gör dessa stolligheter och hädanefter vet jag hur jag ska svara : "Jag finner det tillfredställande att då och då lämna komfortzonen". Detta är det närmaste jag kan komma verbalt med ett svar om mina stolligheter. På lördagen så åkte jag och Håkan Hammarstedt till Lomben Grand National i Kalix för att köra vinterenduro. Det var väldigt roligt och jag inser att det var länge sedan jag tävlade hemma i Sverige det är visst tredje Endurotävlingen jag köra på de sista tre åren. Lite ringrostig är man allt, jag känner att jag saknar aggressiviteten när det blir trångt ute på banan. Kände mig lite av ett varvningsmärke till och från. Tävlingen avgjordes i tre heat och jag slutade två i samtliga heat, han som vann alla heat och vann tävlingen var Fredrik Grahn från Umeå. Jag känner att det kommer att bli lite mer lokalt tävlande det är onekligen fina kvalitetsträningspass, man ger alltid mer på tävling än på träning så enkelt är det. På söndagsmorgonen klockan 3.30 så startade färden för jag och Håkan Hammarstedt till Råvvejaure som ligger drygt åtta mil norr om Silvervägen och vi kommer att vara där tills på fredag. Helt utom räckhåll för telefon, TV och Internet. Det känns faktiskt rätt skönt !
|
|
|
Tillbaka |
| ||||||||||||||||||||||||||||
 |
[an error occurred while processing this directive] |
 |
||