Är det inte katta så är det svärmora !o:p>

Dessa bevingade ord uttalade en arbetsledare som upptäckte att han hade mätt en meter fel på den färdigmonterade 47.5 meters växeln som skulle bytas ut på bangården i Arvidsjaur. Arbetet utfördes av ett gäng banarbetare som jobbade år SJ och jag var en av dem. Året var 1978 och jag tog mina första stapplande steg utanför skolans skyddade verksamhet. Denna felmätning kostade förmodligen SJ en hel del pengar och naturligtvis en sårad yrkesstolthet hos arbetsledaren. Själv så fick jag mig mitt första ordspråk som satt som handen i handsken i verkliga livet.

Vad har nu denna episod från forntiden för berättigande i denna spalt?

Ja, när jag ska forma min tävlingssatsning inför Paris-Dakar år 2003 så återkommer jag till ovanstående uttalande som banmästaren gjorde när han insåg det ohållbara i situationen där på bangården för snart 25 år sedan. Jag vill och har ambitionen att köra hela ökenvärldscupen år 2002, den innehåller fem deltävlingar och detta skulle innebära att jag dubblar min tävlingserfarenhet i ökenbranschen. Med denna ökande erfarenhet vill jag satsa hårdare än någonsin på nästa års Dakartävling. Drömmen vore att ha målsättningen ”på pallen” men ska jag ha den så måste jag först och främst tro på den själv, något som jag inte gör med nuvarande erfarenhet.

Kostnaderna skenar iväg i takt med ökande tävlingstillfällen och jag inser att jag inte är ”pojken med guldbyxorna” om ni minns TV-serien om han som drog obegränsat med tiokronorssedlar ur sin byxficka. Min kravspecifikation är komplex, jag vill sitta på bästa möjliga material med bästa möjliga uppbackning när det blir allvar den 1 januari 2003 och dessutom ha ökat på erfarenheten med fem ökenlopp före denna tävling. Nu kommer vi till den haltande avdelningen i resonemanget; dessa kostnader skall balanseras med sponsorpengar något som kan vara en väl så tuff utmaning som själva tävlingarna.

Att köra med en BMW boxer dessa sex ökentävlingar kostar nära nog dubbelt så mycket som att köra KTM hur än jag räknar. Efter en sagolik ångest så har jag bestämt mig för att välja det mera jordnära kostnadsalternativet att köra en encylindrig KTM. Under världscupen så blir det med säkerhet en KTM 660 Rallyreplica och dörren står öppen för mig fram till slutet av sommaren om jag vill (läs har råd) att köra en KTM-fabriksracer från Mattighofen med full uppbackning under själva Paris-Dakartävlingen. Klarar jag av att köra hela denna säsong enligt min grundplan med träningdos och ovanstående tävlingsagenda utan att skada mig eller bli sjuk, ja, då kommer jag att ha alla förutsättningar att lyckas uppfylla drömmarnas dröm. Natten som var så drömde jag att jag körde en crosstävling och blev trea, vann gjorde Smets och tvåa var Peter Johansson - det är härligt med drömmar!

Avslutningsvis så vill jag gratulera en riktig kämpe till sitt andra VM-guld, han jag har i åtanke är en av mina riktigt stora idoler, hjältarnas hjälte POSA SERENIUS.

/PG

Tillbaka