När detta skrivs är det Luciadagen och jag sitter på Arlanda flygplats och väntar på Fjällbonäsflyget. Tankarna går till de sista förberedelserna inför min Dakarstart och jag tänker på mina listor av alla "bra att ha saker" som jag kan ta med i denna tävling tack vare att jag har en lastbil denna gång. Inser plötsligt att denna last är värdelös om jag inte har en transportorder mellan Arras&Dakar utskriven i mitt hjärta av min fru, där specifikationen är högsta möjliga snittfart under 16 tävlingsdagar med lagom risktagning och full uppbackning från henne för att om möjligt nå en bra slutplacering.
Vikten av att vara i psykisk balans med min familj innan jag åker iväg på ett äventyr som detta är ovärderligt. Jag vill påstå att psyket står för 50% i mixen av att göra ett bra resultat, åtminstone för mig. När man ska satsa det absolut yttersta under en så lång tävling så krävs alltid den där innersta järnviljan för att stordåden skall infinna sig. Skulle jag åka och lämna mitt hem med relationsproblem så skulle förmodligen skaderisken femdubblas. Sedan skulle fokus under säkert halva tävlingen vara på helt fel sak. Hungern att genomföra min målsättning skulle aldrig finnas där på riktigt utan längtan skulle bara vara att komma hem för att ställa allt till rätta. Att ha en lugn, trygg och stormfri hemmiljö är helt enkelt den första och förmodligen viktigaste nyckeln för att nå framgång. Sedan kan det förstås hända tusen andra saker som grusar alla förutsättningar att nå sitt mål, det har jag upplevt ett antal gånger. Att nå framgång är att prioritera, det finns ett problem inbyggt där på en gång. Du blir tvungen att prioritera bort relationer, definitivt alla som tär på dig. Efter tre års kamp om att ro ihop budgeten så har jag lärt mig att kapa relationsbanden där jag instinktivt känner att tanken är att jag ska användas i ett syfte som gagnar endast den andre parten. Låter självklart när jag skriver det men att göra det i riktiga livet tar alltid ont och massor av kraft i anspråk som har kunnat användas bättre sett ur min synvinkel. Låter väldigt egoistiskt men världen där ute är hård och det går inte att spela med fotboll när den andra parten spelar efter lagboken i amerikansk fotboll. Det kostar mindre energi att kapa en planta än ett helt träd, så enkelt är det.

Styrkan sitter i hjärtat, transportordern är utgiven, av Eva.

/PG



Tillbaka