P-G Lundmark har, vare sig han vill eller inte, lyckats bli något av en kultfigur porträtterad som hjälte i stora reportage. När jag besökte P-G uppe i Arvidsjaur för ett av dessa hjälteporträtt noterade jag böcker om "berömda citat" i bokhyllan. Skulle jag skriva ett kåseri var ett eget citat en nödvändighet.

  Först valde jag "Det som inte dödar - det härdar", vilket stuntföraren Sune Andersson från Vilhelmina hävdar med jämna mellanrum, som röd tråd för mitt kåseri. Sedan insåg jag att a) det var antagligen redan använt, b) väldigt macho och c) litet för enkelt. Det hade bara byggt på imagen av P-G som en He-Man från norr.

  Han betyder mer än så.

  Mitt andra val blev "Den som inte brinner, ruttnar" vilket Lenin lär ha slagit fast. Och det känns inte som om P-G någonsin hinner stanna till för att ruttna. Fast det är ett citat jag redan använt i en annan krönika.

  Istället får "mitt" citatet bli "Det är bättre att delta än att ligga hemma och grina" vilket var ledord för Skateboard- och Snowboard-klubben Stockholm Sub Surfers i slutet av 80-talet. Nu vet jag att P-G inte är intresserad av att "delta" utan har högre mål än så men han fungerar som en inspirationskälla för många som nöjer sig med just att "delta". För mig visade P-G att med målmedvetenhet, envishet och en stor portion jävlaranamma  klarar du mer än du tror.

  Och det är något alla kan dra lärdom av. Det omöjliga är möjligt.

  Men det finns en annan sak P-G visat genom sina två ökenlopp hittills. Det är inte alltid resultatet i sig som betyder mest utan lika mycket hur resultatet är skapat. "Second place is first looser" gäller inte. En femteplats, tolfteplats eller 244:e kan vara en seger. Sätt dina egna mål.

  Att det är "bättre att delta än ligga hemma och grina" verkar flera svenskar ha nappat på. Intresset för ökenracing har aldrig varit större än nu. Stockholmstjejen Annie Seel köpte en Husabergare och stack till Dubai för ett race utan att ha kört en meter med den. Det är inte att "ligga hemma och grina". Jag tror inte att hon hade gjort det utan att en viss envis norrlänning visat att det faktiskt går. Ibland ser vi inte skogen för att alla träd skymmer sikten.

  Människor som vi ser upp till, förebilder, får oss vanliga dödliga att höja ribban. Jag har höjt min ribba.

  Om en 40-årig gubbe klarar av att pressa sig själv under Paris-Dakar borde väl jag klara Gotland Grand National? Jag menar, i jämförelse, hur svårt kan Gotland vara? Det känns som ett av gubbens träningspass. Klart att jag klarar det! Och om inte så har jag i alla fall försökt, jag har inte "legat hemma och grinat". Våren har rigoröst ägnats åt konditionsträning och i slutet på maj körde jag ett mountainbikelopp på tio mil, www.bockstensturen.nu, sporrad av P-G:s genomkörare på skidor innan Dakar.

  Det blev litet av ett personligt helvete, mjölksyran sprutande ut ur öronen, skavsår där solen aldrig skiner och benmuskler som sa upp bekantskapen med hjärnan. Men jag genomförde. Kan gubben Lundmark, kan jag. "Det är bättre att delta än att ligga hemma och grina". Gå ut och kör!

Magnus Johansson
/Bike

Tillbaka