Malårca

Torsdag fick jag en kopia av filmen som Pär Törnberg i Bonkan Blues Band hade spelat in under Malårcakvällen. PG och jag började se den men vi skulle bara kolla lite grann eftersom klockan var så mycket. Hips vips var den ännu mer (läs 02.00) och vi hade än en gång fått skratta, njuta och denna gång även minnas. Givetvis går det inte att fånga hur det verkligen var på en film men när man ser den kommer man ihåg en massa saker och känslor.

Jag tänker då bland annat på Bonkan Blues Bands härliga gung som kändes i hela kroppen och speciellt då deras låt Desert blues som var en höjdare. Jag tänker på Sune som rappade på ett oefterhärmligt sätt och fick Bonkan att slänga kepsen i ett försök att kyla ner sig under rappen. Sune som Japan var ett annat tillfälle när jag vek mig av skratt, han ska jag bjuda på alla fester i fortsättningen. Kjellas med sin Bolinder Munktell fick hela Malårca att gunga och närapå lyfta. Tina som alla längtade att få se och höra live. Håkan som sprang omkring i FarmerLips-kalsonger(han måste ha en snäll fru). Tommys kusin med sin sheikutstyrsel. Clausarpojkarna med sina partykepsar. Alla ni andra med ert glada humör och festsinne. Alla dessa minnen gör mig varm och glad.

Men vart tog all tid vägen? Helt plötsligt satte rökmaskinen igång och lokalen måste utrymmas. Jag som hade tänkt hinna prata med alla som man bara träffar på gästboken, de som lagt ner tid och pengar på att komma hela denna långa vägen, gamla bekanta, tremänningar som jag aldrig träffat tidigare och alla de andra, hade bara hunnit lyssna på och njuta av musik. Sens moral av detta är att om man vill hinna prata med folk på en fest ska man nog inte ha så här medryckande musik. Vid en eventuell fest nästa år funderar vi på Flamingokvintetten, PG är bara lite orolig över deras gage. Men som PG tidigare sagt känns det svårt att upprepa denna, i vårt tycke, succé så det blir nog ingen mer fest .Men i fall det skulle bli så har jag och Åsa (PG:s syster som var med i vår version av Pistvakt) funderat på att… Nja vi får väl se.

Till sist några klassiker från Sharm El Sheik:

Killen i hotellreceptionen som välkomnade oss med: ” At this hotel we have 25 hours a day service”…

Mattförsäljaren som på Gunillas fråga ”Do you know the Paris Dakar? svarade ”Yes, he´s a friend of mine”.

Och sist men inte minst den kända men ej nämnda rödhåriga svenska från Småland som berättade att hon förra året när PG hela tiden pratade om BMW:ns fantastiska vridmoment frågade sin man om han med det menade att den hade ett styre som var så bra konstruerat för att vridas i sanden…

Som FarmerLip har man ofta roligt.

/Eva


Tillbaka