Besvikelse

När PG bestämde sig för att köra Paris-Dakar för tredje gången hade jag ju en del kunskap från de två tidigare rallyna att falla tillbaka på. Det gällde bland annat hur jobbigt det kan vara att oroa sig här hemma under andra halvan av loppet då jag vet att PG är trött och det blir mer riskfyllt. I fjol gick jag nog ner tre kilo i vikt under Paris-Dakar och alla ni kvinnor som läser det här vet att gå ner tre kilo är inte helt fel. Det är faktiskt så att nästan alla kvinnor jag känner säger att de skulle behöva ta bort minst tre till fem kilo.

Nu blev det en härligt skön julhelg men tyvärr kröp kvicksilvret oftast ner mellan 30 och 40 minusgrader vilket omöjliggjorde alla de tänkta promenaderna. I stället var vi inne och åt kakor, godis och god och närande mat. Viktuppgång? Javisst, men det var ju ingen fara, innan målgång skulle de kilona ha försvunnit. Och så bryter han på tionde dagen!! PG ringde hem och var minst sagt dämpad men jag då?! När jag ställde mig på vågen hade jag inte hunnit gå ner ett gram. tvärtom…

Lösningen på mitt problem fick bli två veckor med sallad och vatten. Det är ju så att man lär så länge man lever så nu har även jag lärt mig att ta med i riskkalkylen att det inte är säkert att PG kör alla dagar ända fram till Dakar.
/Eva


Tillbaka