3/1
Har just tittat på Eurosport. Kul att få se PG. Jag har spelat in det på video och spolat tillbaka och sett om det några gånger för nu lider jag faktiskt av en viss PG–abstinens. I morse sa vår sjuårige son Adrian att han tyckte att det var dags för pappa att bli bland de tio bästa så vi skulle få se honom på TV och tänk det önskemålet gick fram.

Det är så lätt när man sitter framför datorn att börja tänka och hoppas på placeringar bland de fem första men jag är så glad över att PG håller sig där han är och det av flera skäl. Jag tänker först och främst på säkerheten. Jag vill inte ha det som ifjol! Den åsikten stärktes efter dagens Eurosportsändning. Alla förare pratade om hur farlig dagens sträcka hade varit och det gjorde även PG när han ringde hem. Att sedan se Despres ligga och ha ont gjorde mig bara mer övertygad om att det är mycket klokare att ta det lite lugnare. Sedan tänker jag också på PG:s hand. Det är inte ett år sedan han skadade den så ordentligt att många trodde att en start i årets Dakar skulle vara omöjlig. Nu trodde inte PG det men han räknas inte eftersom han vet hur viktigt det är att tänka positivt och verkligen försöker göra det. Men det hindrar inte mig från att tänka på hur jobbigt det måste vara med hans hand och den tunga cykel han har.

När PG ringde hem vid femtiden satt han och läste roadbooken och sa att han bara var tvungen att läsa upp vad det stod i den. Det är nu nämligen dags att köra genom samma minfält som i fjol och i roadbooken var det tydliga instruktioner om att de inte på något vis fick köra utanför markeringarna. Vi minns ju hur det gick i fjol när en bil irrade sig ut i minfältet och en man fick foten bortsprängd. Jag läste på Pål-Anders hemsida att Solveig var upprörd över att denna transportsträcka skulle köras i mörker och det kan man väl hålla med om verkar onödigt farligt.

Jag fick också nöjet att meddela PG att hans böter och tidstillägg blivit halverade. Han blev jublande glad och tyckte att det var en fantastisk present och då var det faktiskt pengarna som han tänkte på. Det känns många gånger otroligt att jag, som sitter här hemma i Fjällbonäs, får tala om för PG vad som händer i öknen. Pratade förresten med Lukas häromdagen och hans första fråga var: "Vad blev jag idag?"

Så till en kort rapport från hemmafronten: Igår var jag på mitt livs första Body Pump-pass och i morse vaknade jag och hade vansinnigt ont i höger armbåge. "Konstigt att det är i höger arm jag har ont, det borde ju vara vänster som är mer otränad eftersom jag är högerhänt." Då slog det mig plötsligt att jag hade suttit framför datorn hela dagen. Inte var det här träningsverk, det var ju musarm!!! Klart att jag skulle få det - hela dagarna med Internet och… ni vet ju vad jag har i källaren…
/Eva

PS. Ingen mus har ännu hamnat i fällan men ikväll kom en granne och agnade den med rostat bröd för han sa att det var det bästa. Vi får hoppas att han har rätt. Jag har förresten fått en inbetalning till ett medlemskap i FarmerLips där adressen inte finns med. Så om du Jan Öst läser detta kan du väl maila adress och tröjstorlek så ska du få en T- shirt. DS.


Tillbaka