Rädsla

Många har frågat mig om jag inte är rädd när PG är ute och kör motorcykel. Det är klart att jag är men medan han kör Paris-Dakar förtränger jag det allt jag kan och övrig tid tänker jag så här; Vi kan inte leva våra liv och bara göra det som är absolut säkert. Vad är det som är absolut säkert och garanterar oss ett långt liv då? Igår hörde jag om en släktings släkting som hastigt avled i hjärtinfarkt när han stod och diskade. En av mina allra bästa vänner dog i cancer endast 38 år gammal. Ingen av oss vet när vi ska dö och tur är väl det men att vi ska dö, det vet vi säkert. Att då bara leva för att undvika faror blir inget helt liv.

En vettig invändning mot mitt resonemang är att man ökar riskerna väsentlig med att köra rally på motorcykel. Men jag tror statistiskt sett att riskerna är ännu högre när man kör bil från Arvidsjaur till Stockholm. Eller när man pratar i mobiltelefon och äter mat lagad i mikron…

Det jag däremot tror på är att leva fullt ut. Att vara ärlig mot sig själv och sina närmaste. Att göra det som du och din familj mår gott av. Att leva här och nu. Att prata om de här frågorna med sina närmaste och att göra medvetna val.

Tänk att det finns människor som går och drömmer hela sitt liv om att göra det ena eller det andra men aldrig förverkligar sina drömmar. Man kan skylla på livssituation, pengabrist eller något annat men det är mycket som är möjligt bara man vågar ta steget. Visst hör jag själv många gånger till de fega men det är viktigt att jag inser att det är jag själv och min rädsla som många gånger hindrar mig och inte allt det där andra som det är skönt att skylla på.

Till sist en dikt av Margareta Ekström som jag verkligen tycker att man kan fundera en stund kring.

För att man skall våga flyga
måste det hårda skalet brytas upp
och den mjuka kroppen bli synlig


För att man skall våga flyga
måste man stå längst ute på strået
även om det gungar en aning


För att man skall våga flyga
måste modet vara något större än
rädslan och gynnsam vind råda.