Till startsidan
[an error occurred while processing this directive]

 
Avstånd.


Det nödvändiga vajerglappet mellan trotteln och gasrullen kan ibland kännas osannolikt långt. Jag tänker mig en situation där du direkt bakom ett skymt backkrön plötsligt inser att fem meter av vägen är bortspolad av den senaste tidens regnande. Vägen finns helt enkelt inte och farten är 140 km/timmen, hjärnan registrerar att "enda vägen runt är genom". Erfarenhetsmässigt rycker jag hysteriskt i styret och hjälper till med gasrullen och ber en bön att Öhlinaren som sitter bak inte ska bottna i bakkanten på jättehålet i vägen. Då är plötsligt spelet på två millimeter mellan gashandtaget och trottlarna ett oändligt avstånd. När jag arrangerade Sveriges första vattensnöskotercrosstävling på Arvidsjaurssjön så tyckte nog en av de modiga deltagarna att tolv meter var en oändlig distans, det var nämligen djupet på sjön just där hans snöskoter sjönk. För övrigt så kom ingen av skotrarna i mål, alla sjönk innan mållinjen. Så banan som totalt var 900 meter lång kändes nog som en oändlig sträcka för de tappra (snö)skoterkillarna.

Vid några enstaka tillfällen i mitt snart 40-åriga liv så har jag dristat mig att följa min fru på klädshopping. Plötsligt inträder en helt ny måttenhet. Denna bransch borde straffbeskattas med extra miljöavgifter för maken till miljöbov har då jag inte sett. Dessa affärer frossar i osannolikt stora lokaler. Tänk vilken miljöbomb att värma upp dessa milslånga H&M-affärer. Jag är uthållighetstränad och försöker underkasta mig 600-700 träningstimmar/år men att klara en heldag med Eva i dessa affärer är helt enkelt en omöjlighet. Benen skriker efter vila inom tio minuter. Klädraderna är oändliga och då menar jag inte bildligt talat utan mina ben klarar helt enkelt inte av att föra min 87 kilos kropp till änden på dessa rader. När du sitter ombord på en ökenracerhoj och inte är i ledningsklungan så finns det bara en tanke i kontoret under hårfästet och det är: "Hoppas att det blir en riktigt lång dag så att jag kan jaga ikapp täten som ligger framför". Då är plötsligt inget avstånd långt nog. Samma sak gäller när vuxna män kommer körandes med motorcykel 140 mil enkel väg för att vara med på en 25 mils Team Farmerlipsoffroadhelg. När helgen är slut så är ett fånigt "hur kul som helst flin" fastklistrat på läpparna och de svingar sorglöst benen över sadeln för att köra de 140 milen hem igen.

Det måste vara något speciellt med MC-åkning, att förklara det med ord är svårt men jag ska försöka göra det med min frus bevingade ord. Jag hade varit på ett av mina otaliga träningspass med min endurohoj. Denna gång så var min fru borta när jag kom hem så jag hann duscha och klä om mig innan hon kom hem. Jag kom just upp från källaren där jag lagt i lite ved i pannan när hon mötte mig vid källardörren. Hon sa: "Jaha, jag ser du har varit och kört motorcykel". "Hur kan du veta det" frågade jag. "Jo jag ser det på ditt kroppsspråk, det syns på dig när du har haft riktigt roligt". Vad säger man, 19 års förhållande gör att min fru läser mig som en öppen bok.

/PG

Tillbaka


[an error occurred while processing this directive]